Första gången Thomas Pettersson besökte Filterredaktionen, hösten 2012, kom han med en papperslunta i en plastkasse. Jag smugglade in honom till köket och stängde dörren om oss. Det var bäst att inte medarbetarna visste för mycket – om de förstått att chefen börjat umgås med en privatspanare kanske de hade sett sig om efter andra jobb.
Pappren rymde alla vittnesutsagor från Sveavägen samt polisförhören med en sedan länge avliden figur som kallades för Skandiamannen. Honom och Palmemordet hade Thomas ägnat sex år åt att studera. Att förstå hans poäng gick snabbare: skiten gick inte ihop.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga inVad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!