Det är juli 2018 och jag har precis fött min andra son på Danderyds sjukhus. Jag är överlycklig att få träffa honom, men någonstans i mig gnager en förbjuden och skamfylld tanke. Dagar blir till veckor, jag försöker trycka bort tanken allt vad jag kan, men likväl finns den kvar.
När ett halvår har passerat skriver jag ett anonymt inlägg i en sluten mammagrupp på Facebook. Jag skriver under med signaturen »Världens mest osköna egoistiska mamma« och berättar om min dröm att ha en mini-me utöver mina två fina killar. »Jag vet att en kille kan vara en mini-me också«, skriver jag. »Det är inte det. Men hade så gärna haft en liten flicka också. Och det finns ju ingen garanti för att det blir en flicka tredje gången heller.«
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in- Mer:
- Perspektiv
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
