Mustafa Can vill göra det han menar att andra svenska journalister misslyckats med – ge en sann bild av kriget i Ukraina

I hörnen av Mustafa Cans nya lägenhet tronar ouppackade kartonger och många väggar gapar tomma. Men utsikten över Södermalms snötäckta takåsar fungerar gott som kompensation. Minstingen i familjen, Adela, har öroninflammation och är hemma från förskolan. Hon springer runt med en energi som bara en tvååring kan uppbåda och visar upp en adventskalender med Pixiböcker. I köket bakar hennes mamma, regissören och dramatikern Astrid Menasanch Tobieson, saffransbullar.

En hög med Svenska Dagbladet på vardagsrummets fönsterbräde visar upp den andra delen av Mustafa Cans verklighet de senaste två åren. Första sidan täcks av en kornig bild på tre stridsklädda soldater. En stirrar rakt in i kameran med uppspärrade ögon över rubriken »Fienden finns bara några hundra meter bort«. Där befann sig Mustafa Can för några månader sedan, på sin femte resa till krigets Ukraina. Totalt har han tillbringat åtta månader i landet sedan invasionen i februari 2022 och levererat långa reportage till SvD.