Under åren jag bodde ute hade jag världens bästa toalett: storslagen utsikt, frisk luft, arbetsro och ombytlighet. Toapapper är bara slöseri med resurser – 80 procent av världens befolkning klarar sig utan. Man använder vad naturen har att erbjuda, eller vänsterhanden och vatten, och tvättar sig noggrant efteråt. Övning ger färdighet och de senaste 20 åren har jag uträttat de flesta av mina behov utomhus. Här kommer ett axplock ur min erfarenhetsbank.
Hösten är den absolut bästa tiden för att skita ute. Det finns så mycket mjukt att torka sig med då: vissna löv, grön mossa, vitmossa. Vitmossan är som en antiseptisk tvättsvamp, dessutom mjuk som bomull mot rumpan. Försök sätt dig så långt från närmsta gran som möjligt: granbarr sticks och har en förmåga att leta sig in den goaste mossa. Fastnar som vassa spjut mellan dina skinkhalvor, ingen höjdare. Bara att dra ner brallorna och börja om. Hittar du däremot en bäck är den som en jättestor bidé ute i skogen. Fantastiskt. Nackdelen är att det är bakteriespridande att skita och tvätta sig i rinnande vatten – kanske fyller någon på sin vattenflaska 800 meter nedströms. Men är du långt ute i tjottaheiti och vet att ingen finns i närheten, satsa på bäcken.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in- Mer:
- Bokutdrag
- Miljö & natur
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
