Valter Nilsson har ont i magen. Han liknar känslan vid den ångestklump som kan inta buken när man inte har pluggat inför ett prov, med skillnaden att den i det här fallet kommit och gått i flera veckor. Över en knackig telefonlinje i en bil på väg mot Stockholm säger han:

– Du måste förstå … det här har varit min dröm sen jag gick i femte klass och hade en gitarr i knät för första gången. Jag har fått en otrolig familj, slutat jobba för någon annan och fyllt sommaren med spelningar. Varenda grej på horisonten är guld. Ändå känns det som att något är fel.