Vintern 2010 läste jag en text i den amerikanska tidningen Wired. Den handlade om Spotify, en tjänst som vid det laget inte gick att använda i USA. Wired-skribenten var uppenbarligen besviken över det här, för han kallade Spotify »the biggest, coolest, greatest piece of software you’re not allowed to use«. Spotifys grundare Daniel Ek uttalade sig i texten, men beskrevs som »a soft-spoken, balding Swede«. För den tekniknördiga tidningen Wired var det uppenbart vem som var hjälten: Ludvig Strigeus, personen som skapat själva programvaran. Han nämndes i en bisats som »en briljant utvecklare som är rullstolsburen på grund av en sällsynt muskelsjukdom«.
Jag hade aldrig hört talas om Strigeus tidigare, men insåg att han bara var några år äldre än mig, och dessutom uppvuxen på samma plats. En bekant till mig visade sig ha gått i samma gymnasieklass som honom, och gav mig Ludvigs telefonnummer. Efter viss betänketid gick han med på att träffas, vilket ledde till reportaget »Den osynlige«, som publicerades i Filter sommaren 2011. Texten fokuserade mycket på det faktum att Ludvig, trots sin centrala roll inom företaget, var helt okänd. Själv var han nöjd med detta: han ville helst hålla sig i bakgrunden och göra det han var bäst på – skriva kod.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in- Mer:
- Filterbubblan
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
