När Peter Blombergsson började föda upp ankor på sin gård i Jämtland för åtta år sedan trodde han att slakten, själva dödandet, skulle bli lättare med tiden. Tyvärr har det visat sig fungera precis tvärtom.
Peter är i vanlig ordning samlad när han styr stegen mot en ranglig träkåk, ett av sex hus på tomten där ankorna sover. Allt omkring honom är grått. Dimman som ligger över grantopparna. De sötaktiga slöjorna av tobaksrök som hans cigarett lämnar efter sig. Presenningen som täcker ankhusets fönster. Till och med ankhuset självt.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in
Publicerades 12-06-2018. Artikeln är skriven av Christian Daun.
- Mer:
- Porträtt
- Mat & dryck
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!